Klas Eriksson: ”Jag skulle nog inte velat vara i någon annan förening”

kb-pelleNyheter

En allt mörkare och kyligare höstkväll befinner sig KB P-03 på Stadshagens IP:s  konstgräsplan och tränar. Tränaren Klas Erikson är svettig i pannan när jag hälsar på honom.

– Vi har precis haft fys.

P-03 tränar tre gånger i veckan. Ett pass på Johannes BP i Vasastan, där man tränar mycket spelövningar, och två pass på Stadshagen. Ett pass i veckan kör man fysträning innan bollträningen börjar och Klas betonar hur viktigt det är med kondition inom fotboll.

– Vi träffas 45 minuter innan vi har tid här på gräsmattan. Det började vi med för ungefär två år sedan. Vi har märkt i vårt spel att det har gått ganska bra sista året, framförallt har vi kunnat vinna ganska mycket tack vare att vi har bättre kondition i längden. Det är en ganska viktig beståndsdel i det hela.

I övrigt tränar P-03 mycket på snabbheten och tempot i sitt spel, med mycket teknik- och passningsövningar.

– Rent generellt spelar vi väldigt mycket, många övningar med få tillslag. Det är en grej som är kopplat till det spel vi vill spela. Vi vill spela snabbt och för att kunna göra det kan man inte kladda på bollen. Man måste leverera den fort. Det är många som vill dribbla mycket och hålla i bollen, men vi betonar ganska mycket snabbheten i vårt spel även om det kan vara bra på sitt sätt att dribbla.

P03 har funnits i ungefär sju, åtta år. Från början fanns lagen ”Röd”, ”Vit” och ”Gul”. Vit försvann ganska fort och upphörde. De som spelade i Röd kom från Vasastan och de som spelade i Gul kom från Kungsholmen. När det var dags att börja spela sjumanna, för ungefär fyra år sedan, behövdes fler spelare och de olika 03-lagen bestämde sig för att slå sig ihop. Klas berättar om hur det har sett ut genom åren.

– Det har varit föräldratränat hela tiden. Jag har varit med hela tiden i det som hette Röd, från början. Sedan har vi Tony Malmborg som har varit med och tränat Gul hela tiden. Under ett år hade vi en extern tränare men han försvann för han skulle jobba utomlands. Sedan dess har vi tränat återigen.

klas-eriksson-2

KB:s moral och röda tråd är ofta att framhäva bredden inom ungdomsfotbollen. Klas är enig i den frågan och berättar om hur han ser på lagets bredd och djup.

– Det var större skillnad inom truppen för ett par år sedan än det är nu. Vi spelar i två serier och förut var det mer betonat att några spelar i den ena serien och några i den andra. Sedan var det några som spelade parallellt. Nu är det i princip samma manskap. Det är ju framförallt för att det inte är så stora skillnader. Visst finns det några som är jätteduktiga och några som har lite mer att utveckla, men det är så jämnt och alla får spela.

 Vad tycker du om KB som klubb och breddverksamheten som bedrivs?

– Jag tycker att det är jättebra med bredden och jag skulle nog inte velat vara i någon annan förening, där man är mer toppinriktad. Jag råkade hamna på samma plan som Brommapojkarna P-04. De skulle till Tallinn och spela någon cup. Jag satt bredvid lagledaren och märkte att det är ett livsstilsval. Det är liksom för hela familjen, inte bara för barnet. Man måste liksom inrätta sitt liv efter det. Jag spenderar väldigt mycket tid på fotbollsplanen, men det är inte för att min son ska bli fotbollsproffs. Jag tycker att det är bra att det finns (akademier eller dylikt, reds. anm.) för det finns svårigheter med att vara en breddklubb också. Hur ska man ge de riktigt duktiga en morot för att de ska vara kvar? Det är en svårighet för vilken breddklubb som helst. P-03 försöker att inte fokusera i första hand på att vinna men berättar att det blir tävlingsinriktat ändå.

– Vi lägger ganska lite vikt vid att vinna, det är ungdomarna som lägger större vikt vid det. Vi säger ibland till dem: ”Vi spelar för att det är kul!”, då säger de: ”Men det är kul att vinna!”, skrattar Klas och fortsätter:

– Det är klart att det blir lite tävlingsinriktat när man väl är där ute, men det är inte det viktigaste. Jag blir ju rörd när jag ser någon slå en riktigt fin passning eller göra en snygg spelvändning eller inte kladdar med bollen när de brukar göra det. Vissa spelare är väldigt enfotade. När de gör någonting med vänstern om de är högerfotade blir man glad. Det var någon som gjorde mål med vänstern här senaste matchen och då blir man alldeles salig. En sådan där enfotad spelare.

p-03

Klas minns tillbaka på sin egen fotbollstid i Gammelstads IF uppe i Luleå och jämför med dagens fotbollsungdomar i Stockholm.

– Jag tycker att jag ser enorm skillnad på det här och när jag tränade i deras ålder. Det är nog ett Stockholmsfenomen. Jag hade bara en klubb att välja på och det fanns inte på kartan att göra något annat. I de här grabbarnas klasser så finns det fem, sex lag representerade: BP, NSK, Marieberg, Djurgården, Hammarby, Vasalund, AIK. Det blir mycket mer att man väljer vilken klubb som man är med i.

– Det finns någon sorts kommersialisering i det. Det finns föreningar som i princip är affärsverksamheter. Det är ju så att många klubbar rycker i spelare och sådär. De spelare som är här nu tycker att det är kul att lira, de tycker om varandra och de trivs i den här miljön. Vi har inget mål att spela i någon akademi.

Killarna har ställt sig i två ringar och de försöker tävla mot varandra i vem som kan slå till bollen flest gånger på volley till varandra. Precis som Klas säger är de helt och hållet intresserade av att vinna och de olika förlorar- och vinnarkänslorna kommer fram tydligt. Väntat nog, visar det sig vara roligare att vinna än att förlora när jubel och frustration ljuder på samma gång, samtidigt som jag lämnar Stadshagen för den här gången.

David Nylund

Kommentarer

kommentarer