Porträtt: ”De tror inte på oss när vi berättar hur stort KB är nu”

kb-pelleNyheter

Kjell Sjöbeck är ordförande i sammanslutningen ”Gamla Karlbergare”, som bildades 1940. Gamla KB skapades för att före detta aktiva fotboll-, ishockey- eller bandyspelare kunde fortsätta att umgås och stöda huvudklubben och Kjell har varit ordförande sedan i början av 2000-talet. Just nu är de ungefär 90 medlemmar, där de äldsta närmar sig 90 år. Kjell berättar med entusiasm om Gamla KB.

– Vår målsättning är att de gamla KB-människorna ska kunna träffas och prata idrottsminnen och inte glömma KB.

Gamla KB träffas några gånger per år och har olika kamratträffar. Kjell berättar om julbord och julgransförsäljning nu i jultider, men också om resor till Vaxholm och Åland, vandringar i Vasastan och allmänna träffar där man pratar om gamla minnen och berättar historier med koppling till KB.

Huvudklubben Karlbergs BK har funnits sedan 1912. I slutet på 30-talet, när de första aktiva i KB inte längre kunde utöva sin idrott, ville idrottarna fortsätta träffas och umgås. Det resulterade i formningen av Gamla KB för 76 år sedan.

– När de träffades på 40-talet så inriktade de sig på att hålla kvar KB-andan bland de gamla gubbarna och sedan ha ett antal aktiviteter varje år där man träffades, snackade gamla minnen och tittade på fotografier. Historierna blev förmodligen bättre för varje gång de träffades, skrattar Kjell.

– Gamla Karlbergare har aldrig bedrivit någon aktiv idrottsverksamhet. Det har varit en förening där man träffats under trevliga former.

En av de största spelarna och personligheterna som varit med i Gamla KB är Hans ”Tjalle” Mild, landslagsspelare i fotboll och ishockey, som även spelade bandy. Utöver honom finns det flera stora idrottsmän som varit med i Gamla KB, berättar Kjell.

– Det finns ju flera som spelat allsvensk ishockey… Hans-Åke ”Fajsing” Karlsson till exempel. Tjalle Mild var med förut, han är tyvärr död nu men han var en sådan drivande karlbergare. Många av de som är födda i slutet på 30-talet och början på 40-talet har spelat i högstaserien, när KB låg i högstaserien en gång i tiden.

Det har skett en del förändringar på senare tid i Gamla Karlbergare, som alltid varit en herrförening. Kjell berättar att det nu är historia och dags att förnya och även föryngra.

– Vi har konstaterat att det finns ett antal karlbergare som även är kvinnor. I år har vi fått 18 kvinnliga medlemmar i Gamla Karlbergare. Det är ju en milstolpe i vår historia.

– Vi ska försöka vända oss till de som är lite yngre eftersom åldersgruppen är 55 år och uppåt. Det finns en stor åldersgrupp som är lite yngre som också känner för KB som hört av sig till mig och frågat om de får bli medlemmar i Gamla KB. Men då vill vi gå ut med det till alla på en gång, så att inte en känner sig utplockad och sen undrar de ”varför får inte jag vara med?” Vi tänkte att vi skickar ett brev till de som har uppnått tillräckligt erfarenhet och att KB-hjärtat är tillräckligt stort för att vara med.

För att vara med i Gamla KB räcker det att man vill vara med för att få vara med, menar Kjell.

– Hittills har vi aldrig sagt nej till någon. Vi anser att om man vill vara med i Gamla KB har man ett KB-hjärta, varför skulle man annars vilja vara med?

Om man fokuserar mer på vad Gamla KB vill stå för verkar det stämma bra överens med huvudklubbens värderingar. Från och med i år delas det ut ett pris av Gamla KB till ”Årets Karlbergare”, som går till en ungdomsledare som burit KB-märket i sann KB-anda. Det här året gick det till Mattias Johansson, ungdomsledare för P-07 Vit.

– För att få det priset så ska man stämma väl in på hur vi anser att en ungdomsledare ska vara. Där har vi skrivit upp ett antal strecksatser. När vi hade gjort det tittade jag på huvudklubbens värderingar. Jag konstaterade att det är samma värderingar som vi har bara det att vi använt andra ord.

Enligt Kjell är det viktigt att alla får vara med, att man ser alla spelare och att man lyssnar på alla – som en bra Karlbergare helt enkelt. Det verkar viktigt för Kjell, som nu pratar med ett stort allvar och en seriositet, till skillnad från det tidigare mer gladlynta och fryntliga uttrycket.

– Man uppför sig som en karlbergare ska göra. Man skriker inte dumheter till domaren, till motståndare och sådär. Tycker man som ungdomsledare att en förälder inte uppför sig korrekt så ska man tala om det.

Kjell minns tillbaka på Bertil Ljungberg, ”Mister KB”, som Kjell själv kallar honom, som var en framgångsrik ungdomsledare i KB.

– När han hade sina elva- och tolvåringar stod han i omklädningsrummets dörr och tog alla i hand innan de gick in och sa ”hej David, hej Kjell, hej Johan”. Än idag när man träffar de här killarna, så säger de att det är Bertil som lärt dem att man ska hälsa på folk. Det är häftigt!

– De berättar fortfarande ”tänk när man tog Bertil i hand innan varje träning”. Det är fint alltså. Det är lite sådant vi står för, det är så vi vill att ledarna ska vara.

Kjell har gått tillbaka till sitt mer glada ansikte igen och kommer ihåg hur viktigt det är med breddverksamhet och att alla ska få vara med.

– Man utvecklas ju så olika, i den åldern. Vissa utvecklas när de är nio och andra när de är tolv. När jag var lagledare för B-pojk som det hette, 12-13-åringar, fanns det fyra lag. I samma port som jag bodde, bodde en av killarna som spelade där. Han spelade i tredjelaget och jag tränade förstalaget, som var mycket duktigare. Han tjatade alltid: ”Kan inte jag få vara med och träna med förstalaget?”. Sedan frågade jag killarna i förstalaget om han kunde få vara med och träna och de sa ja. När han blev senior var han lagkapten i a-laget och dominerande. Han hade en senare utveckling!

Kjell själv började som pojkspelare 1962, när han var 13 år gammal. Han har inte tillhört någon annan klubb på 54 år.

– På den tiden fanns det sju, åtta klubbar på Kungsholmen som man kunde välja på. Varför jag valde just KB var för att det var en kille på gatan som var med i KB, så jag började också i KB.

Kjell spelade fotboll, ishockey och bandy upp till junioråldern. Redan 1964 började han som 15-åring som ledare för ett pojklag, i fotboll, ishockey och bandy.

– På den tiden hann man ju med tre idrotter på ett år. Man spelade fotboll på sommarhalvåret, ishockey började sent på hösten och sådär.

Senare blev han KB:s första anställda föreningskonsulent, under andra halvan av 70-talet. Han jobbade i skift och lönen var en bil som han fick disponera fritt. Efter fem år slutade han som föreningskonsulent och blev sedermera lagledare för KB:s första damlag.

– Vi hade ett antal fruar till fotbollsspelare i KB som frågat om vi inte kunde starta någon motionsgymnastik för dem. Då startade vi en gymnastik. Efter något år ville de spela fotboll istället, då började jag som lagledare. Så under 80-talet hade KB ett damfotbollslag. Det gick ganska bra, vi spelade i Division 4, det fanns ner till Division 5, och vi vann några vinterturneringar inomhus.

– Men det kom aldrig nån påfyllning eftersom laget bestod av spelare som sedan blev för gamla och då las verksamheten ner.

Det är med bra tajmning som Kjell erinrar sig, eftersom KB har på gång att starta ett damlag nu under våren.

– Det roligaste är att när vi sagt att det funnits ett damlag i KB så har nutidens KB haft svårt att tro på det.

Under 90-talet satt Kjell i valberedningen till KB och förutom det har Kjell suttit i styrelsen och varit sekreterare och ledamot.

– Jag har haft ett förtroendeuppdrag hela tiden kan man säga. Från i mitten på 60-talet när jag blev ledare tills jag i princip slutade runt 2000. I 40 år har jag haft någonting hela tiden. Jag är KB-trogen, det finns ingen anledning att byta, säger Kjell och skrattar.

Många menar att det var enklare inom idrotten förut, och Kjell håller med om den bilden. Att uppföra sig och uppträda på ett trevligt sätt kunde man ha glädje av senare.

– Så här innan jul kunde man åka ner till förvaltningen med en stor chokladask och önska dem en god jul, och man visste att det här tycker de om. Men om Pelle gjorde det nu skulle de slänga den på honom, haha. Det är inte samma klimat.

Han tror också att det är olika typer av människor som sitter i förvaltningar nuförtiden än vad det gjorde förut och att det påverkar besluten som tas.

– Jag tror att de som satt på sådana funktioner på förvaltningen var idrottsmänniskor förr, som själva hade en idrottsbakgrund och visste vad de pysslade med, men jag tror inte att det är så nu tyvärr.

– På alla idrottsplatser fanns det fasta vaktmästare. I huset bredvid här, där serveringen ligger, finns det en lägenhet och där bodde han som var chef över idrottsplatsen. Gustaf hette han. Såg man till om man var kompis med Gustaf så funkade det bra här.

Men att det skulle varit enklare att få träningstider är fel, menar Kjell.

– Det var lika många procentuellt som spelade fotboll då. När vi hade ledarkonferensen senast och satt och käkade efteråt trodde alla att vi kunde få hur mycket tider som helst, men så var det definitivt inte.

Det har inte alltid varit lika grönskande som det är för KB just nu. Under 90-talet var det tufft eftersom det fanns så lite barn och ungdomar på Kungsholmen då, berättar Kjell.

– KB hade ju en storhetstid när det gäller ungdomsverksamhet på 70-talet och början på 80-talet men sedan försvann den och nu har den ju exploderat. Det är otroligt positivt. Det vi hade tidigare är ingenting mot vad de har nu. Det är en otroligt stor skillnad och glädjande att KB har växt så det knakar.

– De här gamla gubbarna i Gamla Karlbergare tror ju inte på oss när vi berättar hur stort KB är nu. Eftersom alla andra klubbar dör ut har man ju trott att KB skulle göra det, men KB har ju tagit tag i det här på ett väldigt professionellt sätt. Det är jätteroligt.

Det är förståeligt att man inte kan tro att KB blivit så stort. De senare årens utveckling har varit fantastisk. Äldre ska kunna känna att de fortfarande är delaktiga och att de är en del av den utvecklingen, istället för att de lämnas bakom och glöms bort. Gamla KB behövs i det avseendet, och blir för många KB-veteraner oersättligt.

David Nylund

Kommentarer

kommentarer