Porträtt: ”Det känns verkligen som att tjejerna är viktiga”

kb-pelleNyheter KB fotboll, Porträtt KB

KB:s flickor 05/06 tränar en solig onsdagseftermiddag på Stadshagens IP, precis bredvid kansliet. Träningen börjar 17 och varar i ungefär en timme och en kvart och det tränas på passningsspel, rörelse och fysik. De är indelade i två grupper om cirka 15 personer och tre tränare är på plats.

Tränaren Johan Wallinder berättar om problematiken att ha en sådan stor grupp spelare.

– Vi pratar om att dela upp 05 och 06 nu för att det är en sådan stor grupp. Är det 15 på träningen kan man nästan vara ensam på träningen. Men är det 20 behövs nästan tre tränare. Är det 30 som idag, behövs det nästan sex tränare. Det funkar liksom inte.

KB:s flickor 05/06 började som ett lag med flickor födda 2005, när de var i sju- eller åtta-årsåldern. Ett gäng flickor födda 2006 hade inte något lag och därför började de också i laget, berättar Johan. Sedan dess har laget bara växt och växt.

– När jag kom in för två och ett halvt år sedan var det runt tio stycken tjejer eller något sådant där. Nu är vi kanske 35-40 stycken. Så det har blivit väldigt många fler som tillkommit.

Laget har ett speciellt upplägg med träningar. De tränar efter fyra olika teman – de fyra S:en – som finns inom Stockholms Fotbollförbund.

– Spelbredd, speldjup, spel… nu kommer jag inte ihåg de där. Spelbarhet kanske, spelförståelse. Skit samma. Just nu har vi spelbredd och då har vi passning och mottagning, så då är det ett tema. Då jobbar vi med det i tre veckor och nästa tema kanske vi har är skott och avslut och så har vi speldjup istället.

Enligt Johan kan man fortfarande vara ”tokseriös” fast man är ett breddlag, samtidigt som han berättar vad han tycker om fotbollsakademier.

– Såhär försöker Karlberg jobba och vi med. Vi skulle aldrig få för oss att toppa ett lag. Vi jobbar på det sättet att vi ibland delar in alla som är både nya och gamla om det passar. Ibland får några öva snurrfint och passning för att de precis har börjat. Så vi jobbar med nivåindelning delvis under träning. Jag tycker att det är en sorts feluppfattning att om man ska satsa så måste man ha ett akademilag. Jag tror inte på det, jag tycker det är skit. Jag tycker att akademi är ruttet för samhället i stort.

Har ni någon särskild tävlingsambition, att ni ska vinna något särskilt?

– Vi har ingen ambition att vi ska vinna någonting. Vi jobbar med prestation. På en match vill vi att alla tjejer ska kämpa så mycket som möjligt för att vinna matchen, men om vi har temat ”passning, mottagning” räknar vi passningar och inte mål. Då är det de grejerna vi försöker trycka på och sedan får de kämpa. Men vi ska ju inte över huvud taget coacha för att vinna, vi har absolut inte någon målsättning på det sättet. Målsättningen är att alla ska ha det så roligt som möjligt så länge som möjligt och att vi utmanar tjejerna där de är för annars kommer de inte ha roligt. Det finns en sorts missuppfattning att bara för att man har en åsikt om att det ska vara roligt så är det bara ploj, men så är det inte.

Det märks att Johan brinner för breddverksamheten och vill att alla ska få ha det kul i första hand. Han är tydlig med att fotboll spelas för att det är roligt, men även lärorikt, och det gäller att hitta rätt balans i lärandet.

– För att de ska ha roligt så måste de ju känna att de lär sig någonting. Då gäller det att försöka utmana dem. Vissa har hållit på i fem år eller vissa till och med i sju år och några har börjat för två veckor sedan. Det är skitklurigt i ett breddlag, men det är det vi vill.

Johan berättar även om sina åsikter om hur flickor och pojkars olika förutsättningar ser annorlunda ut och att flickor generellt sett har det mycket tuffare än pojkar.

– Om man tittar i stort så känns det ju som att tjejerna har en jätteuppförsbacke, jämfört med vad killarna har och att det alltid är så. Men i KB så känns det som att det görs allt för att vi ska få det så bra som möjligt. Här känns det verkligen som att det satsas resurser på tjejfotbollen. Här är det superlyxigt och de tänker verkligen på oss. Det är ju så vi jobbar i KB.

Tycker du att man bör mixa flickor och killar i tidig ålder?

– Jag tror att det kan vara väldigt individuellt. Om jag bara tittar på mina två döttrar som ändå är nära mig, så sket det sig fullständigt att man hade delade grupper här när man började när man var sex. Hon som är 13 nu slutade och började igen fem, sex gånger precis i början, för att killarna var mycket starkare och hon hade inte kul liksom. Andra tycker att det kanske är jättekul. Jag kan inte säga i stort, men jag vet att det är fler än hon som känt samma sak. Jag har varit med på skolan och det är samma sak där. Generellt sett så är det många fler killar som spelar fotboll på skolgården än tjejer och det är inte killarna som är taskiga men det blir den uppdelningen och då vill inte tjejerna vara med. Då behöver man styra det där uppifrån och då tycker jag inte att man ska ha delade grupper. Jag var på skolan, det var ett så tydligt exempel. Då var det åtta, nio tjejer i min dotters klass som spelade fotboll på rasten, sedan kom det en kille som frågade om han fick vara med – javisst, absolut. Då var det en tjej som gick bort efter 15 sekunder och sedan fortsatte det så. Från det att första killen kom in tills det att det gick fem, sju minuter var alla tjejerna borta och då hade det bytts ut mot bara killar. Det var ett sådant typiskt exempel.

Träningen är slut och Johan ska snart träna sitt andra lag – KB F03/04. Det måste vara en härlig tid för en engagerad fotbollstränare. Planen är nu fylld av nya entusiastiska tjejer, och framtiden känns ljus, lika ljus som leendet är brett hos Johan när han går iväg för att träna nästa gäng.

Reporter: David Nylund

Kommentarer

kommentarer